Rättegång..
Imorgon blir det inte nå skola för min del, utan ist ska jag på rättegång...IGEN!
Men efter denna rättegång så kommer inte mitt förflutna att jaga mig längre.
Det är blandade känslor just nu, jag är inte rädd eller så utan på ett sätt känner jag lättnad över att det äntligen händer och att snart så är det över.
Men på ett sätt så känner jag ångest och besvikelse över hur jag levt mitt liv, vad jag satt min in i och vad jag vart med om.
Men endå kan jag inte ångra något för skulle allt vara ogjort så skulle jag inte vara den jag är i dag, och jag skulle inte stå där jag står nu heller.
Elvira skulle inte finnas, jag skulle inte växt upp och tagit tag i mitt liv på riktigt.
Utan fortsatt att "leva livet" som jag kallade det förr.
Det är lite roligt att jämföra mig själv med andra ungdomar, ta dom i min klass tex.
Dom är 16 år och har hela livet framför sig, så mkt dom ska få uppleva och vara med om, så mkt dom inte sett än.
När jag var 16 hade jag gjort allt, sett allt, sagt allt, och visste allt.
Jag har levt livet ja, det finns nästan inget jag inte har gjort.
Okey jag har inte våldtagit något eller dödat någon, eller hoppat från ett flygplan osv.
Men enligt mig så har jag gjort allt man kan göra utan att gå in på det extrema osv.
Självklart har jag också hela livet framför mig, men på ett helt annat sätt.
Jag har vart bebis,barn och tonåring, nu står jag i en "mellan tid" och väntas på att accepteras som en vuxen.
Väntar på att få räknas in i den katigorin, på fritiden är jag vuxen, i skolan är jag tonåring och allt där i mellan är jag inget av det.
Jag kan vara 4 år, jag kan vara 16 år och jag kan vara 40 år om jag vill.
Vuxen för mig är inte att "sluta vara barnslig" vuxen för mig är att veta när det är nog.
Det är nog något år till innan jag kan kalla mig för vuxen utan att något säger emot.
För jag ser för ung ut, jag är för ung och riktigt vuxen är man ju egentligen inte försen man är 40..eller?
Och lika detta med att vuxna ska dricka kaffe på morgonen för att starta dagen, medans jag fortfarande dricker läsk.
Det finns många saker som man inte får göra om man ska räknas som vuxen, men dom löjligaste, fjantigaste,barnsligaste människorna jag känner är 40 +.
Ja och så hon som går i min klass som påminner om en bebis som är hög på socker...
Men det är en annan historia!
Nej men det ska faktiskt bli lite intressant imorgon, att få se vad som händer och vad som sägs.
Men just nu vill jag bara att det ska vara över.
Men efter denna rättegång så kommer inte mitt förflutna att jaga mig längre.
Det är blandade känslor just nu, jag är inte rädd eller så utan på ett sätt känner jag lättnad över att det äntligen händer och att snart så är det över.
Men på ett sätt så känner jag ångest och besvikelse över hur jag levt mitt liv, vad jag satt min in i och vad jag vart med om.
Men endå kan jag inte ångra något för skulle allt vara ogjort så skulle jag inte vara den jag är i dag, och jag skulle inte stå där jag står nu heller.
Elvira skulle inte finnas, jag skulle inte växt upp och tagit tag i mitt liv på riktigt.
Utan fortsatt att "leva livet" som jag kallade det förr.
Det är lite roligt att jämföra mig själv med andra ungdomar, ta dom i min klass tex.
Dom är 16 år och har hela livet framför sig, så mkt dom ska få uppleva och vara med om, så mkt dom inte sett än.
När jag var 16 hade jag gjort allt, sett allt, sagt allt, och visste allt.
Jag har levt livet ja, det finns nästan inget jag inte har gjort.
Okey jag har inte våldtagit något eller dödat någon, eller hoppat från ett flygplan osv.
Men enligt mig så har jag gjort allt man kan göra utan att gå in på det extrema osv.
Självklart har jag också hela livet framför mig, men på ett helt annat sätt.
Jag har vart bebis,barn och tonåring, nu står jag i en "mellan tid" och väntas på att accepteras som en vuxen.
Väntar på att få räknas in i den katigorin, på fritiden är jag vuxen, i skolan är jag tonåring och allt där i mellan är jag inget av det.
Jag kan vara 4 år, jag kan vara 16 år och jag kan vara 40 år om jag vill.
Vuxen för mig är inte att "sluta vara barnslig" vuxen för mig är att veta när det är nog.
Det är nog något år till innan jag kan kalla mig för vuxen utan att något säger emot.
För jag ser för ung ut, jag är för ung och riktigt vuxen är man ju egentligen inte försen man är 40..eller?
Och lika detta med att vuxna ska dricka kaffe på morgonen för att starta dagen, medans jag fortfarande dricker läsk.
Det finns många saker som man inte får göra om man ska räknas som vuxen, men dom löjligaste, fjantigaste,barnsligaste människorna jag känner är 40 +.
Ja och så hon som går i min klass som påminner om en bebis som är hög på socker...
Men det är en annan historia!
Nej men det ska faktiskt bli lite intressant imorgon, att få se vad som händer och vad som sägs.
Men just nu vill jag bara att det ska vara över.
Kommentarer
Postat av: Sister Moonshine
Hon är en liten avbild av dig, lillflickan. Så söt. Jag önskar dig lycka till i morgon. Mognad sitter inte i antalet dagar man har levat och inte heller i mängden upplevelser. Det handlar om vad man gör av sina erfarenheter och om man lär sig av det man är med om. Det verkar du göra. Och du, jag är 48 år och dricker aldrig kaffe till frukost, däremot blir det välling ibland. Vad säger det om mig?
Kram och lycka till
/Åsa
Postat av: Sandra, Colins mamma
Hehe ja tänk vad många trottsåldrar de kommer gå igenom innan det är över.
Trackback
