morsanlotta

Det började som molvärk på söndag eftermiddag, lite som jag brukar få ibland sen graviditeten med Elvira då jag hade njurbeckensinflamation.
Vi åkte hem och åt och väntade på att Jossan skulle komma förbi och hämta sina grejer.
Smärtan steg och mat var något jag inte fick i mig.
När Jossan kom hit så satt jag på soffan och hängde över en kudde medans jag gungade fram och tillbaka.
Hade precis pratat med Jenny också och hon var också på g för att hämta sin bil.
10 min senare får jag min första krampatack, Jossan blir otroligt rädd och ringer till ambulansen.
Jenny kommer hit och ambulansen också och jag får min andra krampatack, Jossan och Jenny springer om kring och samlar på sig grejer jag ska ha med mig och som Jenny ska ta med eftersom hon fick ta Elvira medans jag åkte till sjukhuset.
Jag får en spruta i rumpan, och dropp i armen.
Vi hinner gå ner för trappen innan den 3 krampatacken kommer, dom hämtar båren och skickar in min i bilen.
Jossan följer med mig.
Jag får ytligare någon spruta med någonting...och min 4 krampatack.
Fick spasmofen och atackerna avtog men smärtan fanns kvar.
Dom tar blod och urin prov men allt såg bra ut så jag blir hem skickad.
Så jag sov över hos Jenny, och sedan på morgonen så kom momo och mofa och hämtade Elvira över dagen/kvällen/natten.

Jag var alldelses för trött, och bara sov hela tiden.

Fick en tid på röntgen på måndagen och åkte dit...allt såg bra ut och dom kännde ingen oro för att skicka hem mig.

"Men vad gör jag om jag fortfarande har ont då?"
Jo men kom tbx om en vecka om smärtan inte försvinner....

Mhm ah okey...

Åker hem och sover...

Onsdagen, känner mig inte ett dugg piggare men försöker att ta hand om Elvira ändå och hämtar henne från dagis.
Smärtan steg så jag tog medicinen jag fick med mig från söndagen, vågade inte vara själv med Elvira då jag va helt yr i skallen och ville verkligen inte att något ska hända med henne.
Så vi går hem till momo o mofa, dom åker och badar och jag ringer sjukvårdsrådgiviningen.
Åk in och stanna där tills ni vet vad felet är....Så runt 5 tiden åkte jag in till akuten igen.
Jenny gjorde mig sällskap ett tag men var tvungen att åka hem efter en stund...

Jag väntar och väntar och väntar, men ingen läkare eller smärtstillade.
Runt 9 tiden så kom kramperna igen, dom kör in mig i ett rum och ber mig andas långsamt...
Får smärtstillande och efter ytligare 3 kramper så slutar dom, smärtan finns fortfarande...
Min läkare kommer in och frågar ...
Läkaren- Ja...hur mår du förövrigt då?
Jag- Vad menar du?
Läkaren- Ja alltså hur klarar du dig i hemmet, finns ingen anledning till att du ska må dåligt eller så?
Jag- va nej allt går bra och jag mår bra...vad är det du menar?
Läkaren- Ja nej eftersom du hyperventilerar när du får dina kramper så tror jag att du har ångest..ångestatack..
Jag- Ööh va? nej jag har ont i min njure? :S
Läkaren- Mm...Men jag skriver ut dig då du inte har några fysika problem.
Jag- Men hallå....jag krampade för ca 10 min sen, har så ont att jag kan spy, har så ont att jag inte ens kan ta hand om mitt barn!!
Läkaren- Ja jag kan skriva ut lite voltaren åt dig...
Jag- Idiot!

Jenny kommer för att hon skulle hålla mig sällskap men blev ju som sagt utskriven...
Vi pratar med en sköterska och säger att det inte alls verkar som en ångestatack för att jag har ont i njuren.
Men då säger hon att man kan få fysika smärtor av psykiska problem...

Jaahaa men vad bra då går vi upp till psyket då.
Och inte skickade dom en remis heller, för skulle dom nu verkligen tro att jag hade en ångestatack så hade dom skickat en remsi till psyket direkt och inte skickat hem mig, men nej för hon skötiskarn säger att sjukhuset inte gör sånt...
Nej visst.

Men vi går upp dit och dom säger...nej det verkar inte finnas några psykiska fel på dig, iaf har du inte en ångestatack !

Nehe....akuten igen.

Ja hej jag har inte fysiska eller psykiska fel...men jag har fortfarande ont i njuren så jag kan spy!!

Då säger läkaren emot sköterskan och säger så mkt som...
- Har man så ont som du verkar ha så kan man få "ångest-panik-atacker"; pga smärtan och att man blir orolig.

Mmhm....visst okey men nu är det så att jag bara endast har fel och ont i min njure men tydligen så är det väl bara inbilning av mig då?

Får en voltarenspruta,och frågar om jag vill bli inlagd?

Nej jag åker hem nu för kvällen men kommer tbx imorgon och lägger in mig om jag fortfarande har ont.

Okey ja du gör ju som du vill....

Idag när jag vaknade kännde jag endast molvärk...någon timme efter så var smärtan helt över och nu är jag som helt normalt igen.

Så vad är min kommentar till detta?

1: Det är något jävla fel på min kropp
2: Jag ska rövknulla nästa läkare som påstår att jag har psykiska problem när jag åker in för FYSISKA SMÄRTOR!
3: Nästa gång så ber jag om morfin direkt, och säger åt dom att byta ut alla mina organ....