morsanlotta

Jag har ständiga drömmar om krig, nästan varje natt och det har pågått i flera månader nu.
I början fick jag dom bara när jag somnade sent på nätterna men nu spelar det ingen roll längre vilken tid jag somnar så dycker drömmarna upp.

Mitt liv är som det är i verkligheten med endast en förändring, det finns inga barn.
Verken jag eller någon annan av mina vänner har barn i mina drömmar.
Jag bor i samma lägenhet, går i samma skola,har samma vänner osv..

"Drömmen"
Sverige demokraterna har vunnit valet, dom har strypt invandringen och ingen har tillåtelse att bo i sverige utöver svenskar.
Dom invandrarna som bor i Sverige har kastats ut, och får nu leta nytt boende och liv.

Det är höst, natten är mörk.
Jag och Emelie ska iväg på fest och bestämmt oss att fixa oss hos henne.
På väg till Emelie så hör jag steg, snabba, hårda rytmiska steg.
Men jag ser ingen, det är för mörkt...för tyst.
Jag springer upp till dagiset som ligger emellan oss och gömmer mig under ett bord.

Jag får syn på en pansarvagn och därefter kommer soldater på ett led, dom tar lika snabba och långa steg..
Vapen på axeln och svart blick, jag trycker mig mot vägen och hoppas på att ingen får syn på mig.

Dom försvinner in i mörkret och efter en stund så vågar jag mig fram, jag springer upp till Emelie och berättar vad jag sätt men hon tror mig inte.
Vi tittar ut genom fönster och ser inget annant än lampor och någon katt, jag intalar mig själv att det jag såg bara var en inbilning.

Jag skackar av mig tanken på om det är sant eller inte och låtsas som ingenting och börjar göra mig iordning.
Efter lite alkohol är tanken bort glömd och vi ska vidare till festen.
Precis när vi kommer ut från Emelies port så landar en bomb mitt framför fötterna på oss.
Jag ser eld och lera, känner hur vinden gripper tag i mig och att det blir väldigt varmt..

Sen vaknar jag...


Vad ska jag säga?
Vad ska jag tro?
Jag är otroligt rädd för att mina drömmar ska "prata" med mig och talar om att något är på väg att hända.
Min rädsla för krig blir bara större för varje natt som går, jag är skit rädd att det ska bli krig här.
Varför ska vi liksom klara oss undan från krig och naturkatastrofer, på något sätt kommer vi straffas för att vi tar det förgivet.

Jag är rädd...det är allt jag har att säga.