morsanlotta

Jag vaknar med gråten i halsen, hjärtat dunkar för full och jag anstränger mig för att inte andas högt.
Hör har mitt hjärta?

Rycker till och gräppar tag i mobilen för att se hur mkt klockan är. 03:34.
Såg han mig?
Är han här?

Jag gömmer mig under täcket och hoppas på att det bara var en dröm, varför skulle en mördare vara i just min lägenhet?
Nej det var bara en dröm, inget kommer att hända.

Tvivlan på mig själv ligger jag kvar under täcket, rädd att andas rädd att finnas.
Jag blundar hårt och lyssnar efter ljud som ska avslöja om jag är ensam eller om någon är här.

Jag hör ljud från balkongen, men vågar inte vända mig om för att se.
Om han ser att jag sover kanske han går sin väg.

Jag kämpar för att kroppen inte ska skaka, jag hör inge ljud.

Jossan ligger bakom mig och flåsar, vågar jag väcka henne?
Nej jag bara inbillar mig, jag har bara haft en mardröm, jag behöver inte väcka henne.
Sekunderna går och till slut får jag nog, jag måste ju veta om någon faktiskt är här.

Hastigt slänger jag mig upp ur sängen, ingen här...
Jag går långsamt runt i lägenheten med katten hack i häl, hon borde ju varna mig om någon är här?

Nej jag ser ingen, fortfarande skakis efter det som har hänt och ställer mig mitt i vardagsrummet och vaggar fram o tillbaka.
står jag här ser jag allt, står jag här kan jag inte missa om någon skulle komma in.

Kommer på att ett rum återstår att titta att ingen är här, Elvira rum.
Dörren är stängd, jag vet att jag stängde hennes fönster, jag skulle ha hört om rutan krossats.

Jag står och lyssar men hör inga ljud, vågar inte gå in för räddslan av vad som kan vänta.

Nej det är ingen här, det kan inte vara någon här.
Försöker tänka på annat, ställer mig med disken..
Spänd kropp , står på tå, vart enda hårstrå står rakt ut på min kropp.

Jag kommer på mig själv att ha diskat samma glas i 20 min.
Katten strycker sig mot mina ben...

Det känns tryggare nu, skulle någon vara här skulle jag vart död för länge sen.

Disken är diskad och golvet är skurad, räddslan finns kvar...
Klockan blir 06:00 dags för vardagen att starta.

Jag skakar av mig alla tankar, alla känslor och räddslor.
Klär på mig, gör mig iordning, lägger upp Elviras kläder.
Det känns bättre nu, men vågar jag somna igen?