morsanlotta

Och så ska det vara också.
Tycker jag iaf.
Jag tycker om när livet är hårt i vissa tillfällen, att det tar tid att ta sig egenom något och att man klarat av det bra.
Man blir stolt över sig själv, och känner sig starkare.
Som när ett barn är i en jobbig fas, eller man har svårt i skolan men klarar sig igenom det ändå.
Eller om det än så bara är den lååååång uppförsbacke som är otroligt jobbig och riktigt svår att ta sig uppför.
Men när man väl har gjort det så har man iaf ett leende på läpparna.

Tänk om allt i livet va så lätt hela tiden, vissa kanske tycker att det skulle vara jätte bra och skönt.

Men när känner du dig mest stolt och självsäker?
När du tagit hissen upp, eller när du sprungit upp för dom där 48 trapporna utan att dö?
Livet ska vara hårt, enkelhet är något man unnar sig med!